Här kommer en helt sann Norgehistoria!
Båtresan - eller historien om en norsk familj som hade bestämt sig
En spännande del av mitt jobb som kringresande båtmäklare är att jag träffar många intressanta människor med olika syn på båtlivet och dess möjligheter. I mina tidigare krönikor har jag mest skrivit om båtarna, köp- och säljtips samt andra hårda värden. Nu kommer en personberättelse. Det här är historien om barnfamiljen, två barn och två vuxna, som körde Norge-England-Frankrike-Holland-Sverige med bil och sedan seglade Stockholm-Oslo i princip non-stop sommaren 2008. De hade bestämt sig för att hitta rätt båt under semestern och med Internet till hjälp, en bra bil och en tålig barnfamilj är det ju bara att börja titta på objekten. Svårare än så behöver det inte vara trots att båtarna i det här fallet låg spridda i flera olika länder.
Bakgrunden är att jag som mäklare hade en fin A35 (Archambault 35) till salu sommaren 2008. A35 är en rätt extrem fransk kappseglingsbåt med okej inredning och komfort även för familjesegling. Få vanliga barnfamiljer skulle dock välja en A35 enbart för semesterseglingar men kappseglaren får en mycket snabb och rolig båt för pengarna. Jag hade tidigare endast fått några sporadiska telefonsamtal om båten. En måndag i juli blev jag dock uppringd av en trevlig norrman som hade en del frågor om A35 och båtens skick. Då var han i Frankrike och hade tidigare varit i England för att titta på andra båtar. Jag tänkte inte så mycket mer på det: En norrman i Frankrike som ringer på en båt i Stockholm - ja, det brukar liksom inte bli något. På tisdagen ringde han igen, då från Holland. Båtarna ute i Europa var lite billigare än de i Sverige (då hade vi inte den svaga kronkursen) men de var slitna. Ofta mycket slitna med inredningar skadade av kappseglare som packat spinnare med blöta seglarställ på, eller så hade solen i Mellaneuropa gjort sitt i kombination med att båtarna legat i havet hela vintern. Nu var alltså familjen i Holland och hade avverkat många olika objekt i ett antal dagar och länder. Ett nytt telefonsamtal till mig:
-Är båten verkligen i så fint skick som ni skriver på hemsidan och som bilderna visar? Frågade norrmannen.
Jag förklarade helt ärligt vad jag hade att sälja och vad min uppdragsgivare (säljaren) hade för avsikter och till slut lyckades jag övertyga norrmannen att köra från Holland och upp till Stockholm och Lidingö där båten låg. På torsdag förmiddag samma vecka ringde han igen. Nu var man i Småland någonstans:
-Kunde jag visa båten redan i kväll? frågade norrmannen.
Javisst, det var inget problem för mig. Vid 18-tiden kom de till båten efter non-stopkörning från Danmark där de hade stannat för att sova några timmar. Jag och ägaren demonstrerade båten och dess utrustning. Efter två timmar var familjen trött, hungrig - och båtägare! Vi träffade ett muntligt avtal på plats och visade familjen en bra restaurang. Säljaren erbjöd dem att sova kvar i båten. Jag tog fram ett köpeavtal och på fredagen träffades parterna och gjorde upp affären på säljarens bank. Den norska familjen betalade båten direkt, storhandlade för långsegling, parkerade bilen och gav sig iväg. Redan på fredag eftermiddag seglade de hem mot Norge!
Stämmer det här verkligen? Jag ringde för några veckor sedan för att kolla att det verkligen var sant och bad samtidigt om att få berätta historien. Smått fantastiskt är att familjen åkte 600 mil för att titta på olika båtar innan de kom till Stockholm. Därefter kom hemseglingen som blev 1080 sjömil. Men det räcker inte. Bilen var ju kvar på Lidingö. Alltså - flyg till Stockholm och bilresa tillbaka till Oslo innan hela projektet var slutfört.
Vad har vi lärt oss av detta? Jo, att det är mycket stor skillnad mellan olika personers tillvägagångssätt vid båtköp. Somliga visar ganska lågt intresse för själva letandet och reser ogärna runt. När de väl funnit ett intressant objekt blir det i stället en stor satsning med omvisning och grundlig genomgång innan köpbeslutet fattas. I det här norska fallet var researchen fram till rätt båt avgörande och tog minst en hel veckas rundresande i hela Europa medan själva genomgången av båten gick på någon timme. Köparen litade helt enkelt på att säljaren hade rent mjöl i påsen och att båten hade tillräckligt många kvaliteter för att han skulle våga risken och eventuellt själv ta en reparation om så skulle behövas. Att båten var rätt prissatt var han ju redan övertygad om genom Internet och egen omfattande undersökning av andra tänkbara objekt.
|