Jag undrar om det finns någon annan bransch än båtbranschen där så pass många män (för det har inte varit någon kvinna så här långt i mitt yrkesutövande) har lika låsta och maktfullkomliga idéer om hur det ligger till med båten eller båtaffären. Vissa båtsäljare - och kunder med för den delen, har en låst och mycket självsäker (ibland helt felaktig) bild av hur det ligger till med det ena eller andra som rör båten som ska säljas. Detta kan bli ett så pass stort problem att verkligheten ser ut på två helt olika sätt beroende av vilken av parterna man frågar.
Här kommer några exempel på fall som jag själv råkat ut för som mäklare.
Grundstötningen
Det var en ganska ny segelbåt i Stockholm som förmedlades av mig och köptes av en man på Västkusten. Innan köpet fullbordades besiktigades båten på land i Stockholm och förutom besiktningsmannen var både köparen och jag närvarande. Några veckor senare hör köparen av sig till mig från sin hemort. Nu hade han seglat ner båten till Västkusten och tagit upp den för vinterförvaring och då fanns det helt plötsligt ett antal skador; sprickor kring kölinfästningen och även gelcoatskador i aktern. Eftersom besiktningen var prickfri på de här punkterna så bedömde jag och säljaren att det rörde sig om en köpare som ville köra med oss på något sätt. Antingen hade han fått kalla fötter och ville ångra sig och därigenom försöka få köpet hävt eller så var han helt enkelt så fräck att hans egen grundstötning samt oaktsamhet med ankaret i akterspegeln skulle ersättas av någon annan. Säljaren bestred självklart hans anspråk som helt grundlösa. Döm om min förvåning då det senare under vintern kom ett kravbrev från en advokat som dels ville få reparationerna av kölen och aktern reglerade och dels ville ha ersättning för att man flyttat båten på land mitt i vintern till ett reparationsvarv.
Säljaren var medlem i Svenska Kryssarkubben och anlitade deras jurist för att hålla på sin rätt. Givetvis förlorade köparen och sanningen vann. Men hur tänkte han egentligen? Kunde det verkligen funnits någon förhoppning hos honom att få ersättning?
Besvikelsen
En annan gång blev jag som mäklare anmäld till allmänna reklamationsnämnden då en spekulant som lagt ett bud på en båt jag hade till salu inte fick köpa båten i fråga. Den köptes av en annan person. Sådant händer och det är ju bara en som kan köpa - men det gäller att hantera sin besvikelse. Vi hade fått in samma bud (samma summa) från två parter men den ena budgivaren erbjöd dessutom säljaren en del tjänster som hade med iordningställande och sjösättning av båten att göra varför säljaren valde den ena budgivaren före den andra trots att budets summa var samma. Vi tillämpar dessutom något som kallas för fri prövningsrätt vilket innebär att säljaren (ägaren av båten) har rätt att välja vem han vill sälja båten till oaktat budens storlek. Det slutade med att den besvikna spekulanten yrkade på en heldags ersättning för förlorad arbetsförtjänst för sig själv och sin hustru samt milersättning för en lång bilresa.
Han förlorade i allmänna reklamationsnämnden och sanningen segrade igen. Men det tar tid med brev och krångel och man undrar ju hur det kan vara så svårt att missa en båt att man inte drar sig för de mest underliga och tillkrånglade krav i efterhand. Bättre är ju att bjuda lite mer från början om man verkligen vill köpa båten…
Blåsningen
En annan gång försökte en av mina uppdragsgivare blåsa mig på mäklararvodet. Jag var på semester under jul- och nyårshelgen. Till saken hör att det var en mycket mild vinter och båten i fråga var kvar i sjön. Jag hade försökt göra en visning i december innan jag åkte iväg på den där semestern men säljaren insisterade på att han själv kunde visa båten för spekulanten i mellandagarna. När jag var åter i januari ringde jag spekulanten för att höra mig för om vad han tyckte om båten.
- Har du inte fått besked? frågande köparen. Jag har båten i min hemmahamn nu. Säljaren gick med på ett lågt bud så jag slog till och skyndade mig att köra hem båten innan isen lade sig, fortsatte han.
Då jag sökte säljaren för att få mitt mäklararvode var han oanträffbar. Senare visade det sig att han bytt både bostadsadress och telefonnummer. En blåsning helt enkelt. Efter en tid fick jag trots allt tag i honom via mejl och fick svaret: ”Tag och kom ur sandlådan Niklas. Jag sålde ju båten själv när du var på semester. Jag har inte råd att ersätta dig.”
Det ärendet fick vi tyvärr gå ända till kronofogden med. Vi fick rätt i sak men tyvärr inga medel då uppdragsgivaren gick i personlig konkurs.
Slutsats:
Far inte med osanning när du gör upp en båtaffär. Följ upprättade avtal och försök inte fuska. I samtliga fall jag varit inblandad i där tvist uppstått har det tagit upp mycket onödig tid för både säljare och köpare. I vissa fall har det även varit advokatkostnader att betala. Glädjande nog har det i samtliga fall varit sanningen som segrat.
|